Ettårsjubileum!!!

Visserligen egentligen igår, men vi tar det idag i stället, igår var så stökigt med allt datorsfixande så jag missade det. Så varsågod alla gamla och nya bloggvänner, idag bjuder qi på hemlagad gräddtårta och te!

Som jag har kämpat...

... för att få in en bild här i presentationsfältet till höger! Men nu sitter den där, äntligen!

Hår på utväxt...

... visas med anledning av Martildas undran i hennes kommentar till föregående inlägg. Jag hade varit hos frissan och klippt mig för att få längre hår... :-)

Det är mycket nu...

Jag har inte skrivit något här på ett tag. Det har varit mycket annan verksamhet, det mesta rörande min rehabilitering.

Denna veckan har jag startat med gymträning. Som ett led i rehabiliteringen får alla i kommunen som är långvarigt sjukskrivna träna på ett gym under ledning av sjukgymnast. Två gånger i veckan får man gå, under fem veckor. Jag har aldrig tränat på gym tidigare, hade en massa fördomar att det bara var en massa utseendefixerade rika människor som gjorde det. Det är det inte kan jag konstatera nu. Och jag är positivt överraskad att det är så kul. Träningen behövs så innerligt väl, det finns ömmande muskler som jag nu tränat som jag inte hade en aning om att jag hade... En annan sak är att det finns stora speglar överallt på gymmet. Det är konstigt, i speglarna hemma tycker jag att jag ser ungefär likadan ut som jag gjort de senaste åren. I speglarna på gymmet ser jag väldigt tydligt att jag gått upp 10 kilo de senaste fem åren. Och jag ser precis var kilona sitter, inte snyggt om man säger så...

Igår, onsdag, min enda lediga dag den här veckan, var jag hos frissan. Jag njuter verkligen av att gå dit och bli ompysslad av min frisör. Läsa tidningar och diskutera frisyrbyte. Håller på att byta frisyr från riktigt kort till lite längre. Får se hur länge jag står ut...

Och utanför blommar det för fullt och fåglarna sjunger...

Bloggerstrul...

... och både min bild och statistiken till höger har försvunnit i samband med att jag till sist låtit mig övertalas att gå över till Nya Blogger. Övertalas och övertalas förresten, jag kunde inte lägga inlägg på min gamla sida utan hade plötsligt en ny sida där inga inlägg fanns. Efter diverse krångel fick jag bort den nya och kom in på den nygamla där jag nu, som alla andra kunnat länge, kan lägga etiketter..

Någon som vet om det går att få tillbaka det som stod på högersidan?

Helger och ensamhet

Hello, is there anybody out there?

Veckan har varit händelserik med många möten. Jag är trött, men det känns OK ändå. Helgen blir en vilotid. Fast jag gillar egentligen inte helgerna nåt vidare, känner mig ensammare då än annars. Jag har under min sjukdomstid sökt mig till ensamheten och tystnaden hemma. Det har känts tryggt. Men nu känner jag en svag men dock längtan ut. I verkligheten. Där ute... Samtidigt känner jag en trötthet och, kanske, rädsla. Relationer går i kras, det gör så ont, kanske bäst att låta bli. Hur lagar man sårad tillit?

Avstamp

Tillfällig och oplanerad bloggtorka har det varit här ett tag. Jag får skylla på förkylningen som fortfarande dröjer kvar och påverkar nattsömn och ork. Och att rehablilteringen tar upp mycket av min tid och kraft just nu. Men den ger också kraft och struktur åt min tillvaro.

Min pågående rehabilitering känns bra. Den regelbundna kontakten med de andra i rehabgruppen är något jag saknat tidigare. Mina samtal med psykologen ger resultat. Jag känner att jag kan lägga gamla "spöken" och upplevelser bakom mig. Idag har jag beslutat att ta tillbaka mitt flicknamn, något jag funderat på länge (13 år...). Idag går ansökan iväg och det känns som en milstolpe. Ett avstamp vidare...

Märklig upplevelse ...

Harriet Andersson

... att se om den första barnförbjudna filmen jag såg på biograf när jag var 12 år gammal (ja, jag såg äldre ut än jag var.. :-)). Siska heter den och gick som matinéfilm på TV i eftermiddag.

Varför två tjejer 12-13 år gamla fick för sig att se just denna film har jag svårt att komma ihåg idag. Troligen berodde det på att vi ville testa om vi skulle komma in på en barnförbjuden film och detta var den som var lättast tillgänglig. Men det var inga problem, ingen bad om legitimation.

Jag kom, innan jag såg om filmen, bara ihåg en sak från filmen, nämligen att Harriet Andersson i slutscenen allvarligt ser rakt in i kameran. Det är en helt annan människa som ser filmen nu jämfört med den oskuldsfulla 12-åringen. 12-åringen tyckte Siska (Harriet Andersson) var dum som inte flyttade ihop med den snälle Bo (Lars Ekborg). Nu, över fyrtio år senare, förstår jag Siskas val... Då, i filmen, blev hon kallad "inte en riktig kvinna" eftersom hon inte ville kompromissa när gäller hennes yrke som läkare.

Jag har definitivt större behållning av filmen idag jämfört med vad 12-åringen hade. Nu slås jag dessutom av hur otroligt vackert ansikte Harriet har...

Vilken var din första barnförbjudna film du såg på bio?

Bidde ingen resa....

... till en annan stad. Istället hemma med världens förkylning. Inget kul...

Liten bloggpaus...

... till efter påsk. Jag ska fira resten av påsken i en annan stad.

GLAD PÅSK

önskar jag er alla!

Flow och den helige ande

Har ni upplevt flow någon gång? Alltså när du glömmer vem du är och helt går upp i det du gör och blir ett med det. Jag har upplevt det, bl a en gång när jag var på en skrivarkurs och så gick upp i den novell jag höll på att skriva att jag var borta från mig själv, glömde tid och rum, ända tills dess att kursledaren stod alldeles intill och skrek (jag hade inte hört när han ropade de första gångerna) till mig att alla andra hade samlats för länge sedan och väntade på mig. Det var som att vakna upp ur något. Jag hade varit någonstans "utanför min kropp". En del kallar detta tillstånd något annat, men för mig var detta den högsta formen av flow.

Hörde en intressant radiointervju med Ola Salo igår. Annika Lantz intervjuade honom om vad han ansåg att den helige ande var. Han, som är prästson, tänker sig den helige ande som den kristna världens namn för det fenomen som finns inom alla religioner, dvs den kraft som vi alla har inom oss att närma oss något gudomligt och gå över våra gränser. Ola ansåg att detta var detsamma som flow. Själv upplevde han flow ibland på scenen, inte hela tiden under en konsert, men kanske under fyra-fem minuter. Någon typ av extas, då gränser sprängs och man gör sånt man egentligen inte vågar eller tror att man kan. Konstnärer upplever det när de skapar sin konst. Min konstnärsväninna säger att hon målar inte för att sälja målningar utan för att hon mår så fruktansvärt bra medan hon gör det.

Vi behöver alltså vara skapande för att må bra. Om vi inte får uttrycka vår kreativitet på något sätt, och därmed komma i kontakt med det som är flow, blir vi ledsna och deprimerade sa Ola. Jag tror det är sant. I ett allt mer uppstyrt och stressat arbetsliv där det inte finns utrymme för vår egna kreativitet försvinner så småningom arbetsglädjen. Om man då inte heller hittar uttryck för kreativiteten på sin fritid mår man till slut inte bra.

Kontakt med den egna kreativiteten är livsviktig. Tror jag. Vad tror ni?

För ett år sedan...

... ritade jag det här i min bilddagbok. Jag hade varit sjukskriven i ett halvår. Det var innan bloggandet började, det var svårt att läsa, det var svårt att skriva. Det mesta var svårt. Och så liten jag kände mig...

Nu känns det bättre, och jag ser att solen lyser idag. Det har gått ett år, med framgångar och bakslag. Livet har gått upp och ibland ner. Men jag är på väg framåt...

I keep om walking...