... ritade jag det här i min bilddagbok. Jag hade varit sjukskriven i ett halvår. Det var innan bloggandet började, det var svårt att läsa, det var svårt att skriva. Det mesta var svårt. Och så liten jag kände mig...Nu känns det bättre, och jag ser att solen lyser idag. Det har gått ett år, med framgångar och bakslag. Livet har gått upp och ibland ner. Men jag är på väg framåt...
I keep om walking...
17 comments:
Underbart!
Så kul att det går åt rätt håll. Just utmattningsdepression tar TID men efteråt så blir man ofta starkare än man någonsin varit. Personlig utveckling om något...
heja!
Vad härligt att du kan titta i backspegeln och konstatera att det går framåt, att mycket har hänt!
Jag är så glad för din skull och jag är övertygad om att du kommer att må bättre och bättre och bättre! Håller tummar för det här.
Så glad att jag hittade dig och din fina blogg! :)
Ha en fin fortsättning på söndagen!
Bläddrade tillbaka ett år för att hitta dendär bilden, men den fanns ju inte här på bloggen. Det skrev du ju inte heller... Fastnade ändå en stund i april 2006 och läste om hur du hade det då. Läste bl a dendär fina anonyma kommentaren. :)
Jag gillar bilden på något sätt. Det är bra med två steg fram och en bak istället för en steg fram och två bakåt? Kram
Det ser du själv idag: där finns en stor skillnad. Allt går åt rätt håll - även det som går sakta.
Tålamod - sa Bill.
Tålamod var ordet - sa Bull.
Kram!
maria b: Ja, det verkar gå åt rätt håll! Skönt, och man utvecklas, visst gör man det...
londongirl: När man är mitt inne i ett skeende är det svårt att se vad som händer. På distans, efteråt, ser man tydligare. Därför är det så bra att dokumentera hur man tänker och mår.
carulmare: Alla kommentarer från er som läser har gett mig så mycket, tröst, uppmuntran och glädje!
anne-maj: Tack! Jo, så länge rörelsen går framåt, trots en del bakslag, så finns det hopp. Nej förresten, det finns alltid hopp!
inkan: Din kommentar måste ha kommit när jag skrev ovanstående! Jag tycker det är bra att kunna se tillbaka och jämföra då och nu. Därför har jag skrivit dagbok i många år. Med distans ser jag förändringarna som går så långsamt att man inte ser dem dag för dag utan först när jag jämför under en längre tid. Blev krångligt, men jag tror du förstår vad jag menar!
Kram!
Heja heja!
Och för ett år sedan hade du aldrig lagt ut bilden av dig med förklädet .., det tror jag inte.
Härligt att det blir bättre.
Kram på dig!
Det är så roligt att läsa och höra att du mår bättre! Det förtjänar du, verkligen. Och du, efter att vi pratat idag plockade jag upp trollet ur sopsäcken och la det i en flyttkartong. Du hade rätt!
Kram
Bloggblad: Tack för hejaropen!
elisabet: Nä, och inte hade jag en tanke på att våga blogga själv. Fast jag läste bloggar, bl a din med alla roliga filmlistor, gjorde en själv som jag inte vågade skicka in eftersom jag inte hade en egen blogg.
Käraste dotter, vad roligt att du sparade trollet! (Trollet är en liten filad brädbit stor som en barnhand ungefär. Det har inbrända ögon, näsa och mun och en liten skinnbit som hår. Trollet slet min dotter med en hel termin i träslöjden...)
Har du kvar filmlistan?
Du får gärna skicka den ..-)
Det är det enda du behöver tänka på - "keep on walking". Inget annat betyder något. Jag gillar dina bilder.
heja heja! tag ett steg i taget bara. Det vet jag kan vara svårt. kram
elisabet: Nu är den skickad, ett år försent... ;-)
celia: Tack! I will keep on... :-)
loppispoppis: Jag vet, det är lätt att bli ivrig när det går bra... Kram och tack för din kommentar!
Så utrolig bra å høre. Selv om saker fortsatt er svåra, kjennes det godt at bare veta at man er på veg. Det gir meg hopp nær jag tycker alt fortsatt er svårt, jag vet at jag er på veg och har gått en bit også. Kram : )
Julie k: Kram till dig med! Bra om vi kan stötta varandra på den här vägen...
Post a Comment