2009-02-26

Läste ut den igår...


... saknar den redan. Jag har levt med den här boken i nästan ett halvår. Lars Noréns dagbok som sträcker sig över fem år. Det har varit en läsupplevelse utöver det vanliga. Jag har gått bredvid honom i Berlin och Paris, i New York och framför allt i Stockholm. Jag har varit med honom när han grävt i sin trädgård på Gotland liksom jag har varit med när han grävt i sin inre trädgård. Jag har fått följa honom när han skriver sina pjäser, han arbetar alltid med flera på en gång. Han säger att han är som lyckligast när han skriver. Jag har varit med när han regisserar föreställningar och förstått vilket enormt arbete det ligger bakom en teaterföreställning.

Han har gått ur och in i relationer, lovat och brutit löften, varit deprimerad och euforisk. Han har varit småaktig, elak och egocentrisk. Snackat skit om kända och okända. Men... ibland skriver han så vackert så jag måste markera för att kunna gå tillbaka och njuta igen. Hela boken är poetisk.

Jag har jämfört mitt liv med hans, hans tankar med mina. Känner mig "berikad" efter att jag har läst boken. Jag har inte haft tråkigt en sekund...

10 comments:

londongirl said...

Vilket bra boktips! Den blev jag sugen på att läsa.

En annan sak....är det tagetes som du har där i vasen bredvid? Finns såna nu eller har du drivit upp dem själv?

qi said...

Bilden togs när jag började läsa boken, i slutet av augusti tror jag. Och ja, det var tagetes i vasen, som jag drev upp själv på Gunnebo, för att sedan ta hem. Den var mycket tacksam, det blev massor av blommor.

Monica Hansen said...

Intressant boktips, tack!

qi said...

Monica: Var så god! :-)

carulmare said...

Den låter intressant - och det är kanske för att han inte är alltigenom präktig, att han tillåter sig ett och annat...?

Om den någonsin kommer ut som talbok, så...

cosifan said...

Jaha så tog BOKEN slut... blir lite av separationsångest nu förstår jag. Det är inte så ofta som man påverkas av en bok på det viset. Ska nog banne mig köpa den! Fin bild förresten.Kram

Inkan said...

Lars Norén är nog den mest självcentrerade av våra kulturarbetare- den mest komplexa.
Han fascinerar; Men han skapar även distans.
Han är inte en hjärtefavorit till mig - och ändå kan jag inte låta bli att läsa - kanske plockar han fram något hos en själv som man inte riktigt trivs med?
Eller gör kanske det som man själv inte vågar... Sätter ord på det mörka man själv har konflikter med?

Han skrämmer och han lockar.

qi said...

carulmare: som talbok, kanske, men vilken mastodontinläsning i så fall! Jag tror han läst några delar ur den i sitt sommarprogram för några år sedan. Den som skulle göra mest rättvisa åt boken tror jag skulle vara han själv. Men jag tror aldrig han skulle ta sig tid till det...

cosifan: Ja, den tar sån tid att läsa att lånetiden på biblioteket inte förslår. Men du kan ju låna den först och känna om den är något för dig. Så gjorde jag.

inkan: Precis som du skriver, han är komplicerad och synnerligen egocentrisk. Jag tror inte jag skulle tycka om honom privat, han är nog svår på många sätt i alla slags relationer. Men att läsa honom gav åtminstone mig mycket. Hans mod, eller ska man kanske kalla det hänsynslöshet, när det gäller att avslöja det mesta om sina relationer och vilka han tycker om och vilka han avskyr, ger mig bilden av en man som gör det väldigt svårt för sig och därför mår väldigt dåligt större delen av sin tid. Det han skriver om detta har gett mig mycket i reflekterandet över mitt eget liv.

Annela said...

Jag har nåt till dig på min blogg.

Amber said...

Jaha, då är det väl bara att börja läsa! Du är så duktig på att beskriva böcker du tycker om! Du skrev om Siri Hustvedts "Vad jag älskade", jag läste den och blev så förälskad! Tack för det tipset! Nu läser jag Hustvedt igen "The Sorrows of an American" - har nog inte kommit på svenska än. Lika bra som den förra jag läste - läs den!