Cykelhjälm....

... i all ära, men den förtar den underbara känslan när vinden far genom håret när jag cyklar till stationen varje morgon.

Köpglädje

Kilar in i en affär på hemvägen från jobbet för att kolla en sak som jag sett i skyltfönstret ett par veckor. Den var inte min grej kom jag fram till efter närmare studier.

Däremot... en vit linnetunika och en svart väst var verkligen mina grejer... De var dyra men 30% rabatt gjorde att jag slog till! Har en känsla av att de kommer att bli sommarens favoriter för mig...

Hos tandläkaren

Dyrt, jobbigt... Och svårritat.

Nu är hon tillbaka!

Eftersom kreativiteten sviker mig när det gäller att skriva roliga inlägg återupptar jag något jag gjorde mer frekvent tidigare. Ska försöka rita en bild varje dag. Har inte ritat på länge så det ska bli kul!

Dagens porträtt föreställer en ganska nöjd kvinna som upplevt en varm, skön dag. På hemväg från jobbet köpte hon sandaler till de ömmande fötterna och vandrade därefter på lättare fötter genom ett sommarfint Göteborg för att sätta sig på tåget hem. Eftermiddagen har hon i huvudsak ägnat åt kreativt slappande...

Favoritplatsen...

Ha en bra pingst....

... alla bloggvänner!

Efter lektionen i föregående inlägg får ni koppla av med en vacker tavla av Ulla Holmstrand, "Blå nätter och blå drömmar".

Förra lördagen var roligare än denna...

En lektion i hänryckningens tid

Bloggträff i landet Halland

Så, äntligen, fick jag träffa flera av de bloggare som jag samtalat med via deras bloggar! Och dessutom andra med olika anknytning till bloggandet. Det blev en underbar fest med fint väder, fantastiskt god mat, sång, prat och skratt!

Tack Elisabet och PV för all god mat och för att ni visade oss landet Hallands bästa sida.

Tack ellis för alla fina bilder från festen som du lagt upp på din blogg. Dessutom ordnade du en jättesmart grupp på MSN som gjorde att alla meddelanden angående träffen snabbt nådde alla berörda.

Tack Annela för behaglig färd tur och retur i den stora bekväma bilen. Mycket härligt prat blev det!

Och tack alla andra för god samvaro! Jag hoppas vi kan ses igen på nya träffar, det här var det roligaste jag gjort på mycket länge!

Äntligen...

...är vårbruket igång. Inget har jag gjort rätt... Mina frön är inte uppdrivna under en skyddande plastpåse inomhus ett par månader, nej det är rätt ut i den hårda verkligheten i krukorna utomhus. Men nu är de i alla fall jordade: grekisk paprika, hot lemon och gul habanero. Tack Mian för fröna, hädanefter ska jag sköta om dem som mina egna barn... :-)

Dessutom har jag sått krasse och planterat ut några vita kungsljus som jag fick från Gunnebo förra året. Av någon oförklarig anledning har de överlevt vintern i små bortglömda plastkrukor som jag hittade i min pallkrage på fel sida om huset.

Detta var dagens trädgårdsarbete. Vilken dag som helst i en nära framtid kommer jag att göra den välbehövliga rensningen av resten av landet...

Trött lördag...

... igen.

I morgon är en annan dag.

Veckans helgläsning...

... har Muriel Barberys "Igelkottens elegans" varit. Jag tyckte mycket om den! Rolig, tänkvärd, välskriven. Rekommenderas alltså varmt. Om ni vill läsa mer utförliga recensioner så titta här.

Mare Kandre

Jag såg ett väldigt fint program om den fantastiska författaren Mare Kandre alldeles nyss. Alla litteraturintresserade som missade det, ingen fara, det kommer i repris och finns antagligen att se även på webben.

Jag var på en litteraturafton i Lidköping hösten 1999. Mare Kandre var där och läste ur sin poesibok "Deliria". Den första dikten handlade om varför hon skriver. Skrev... Jag blev helt tagen, det var bland det bästa jag hört. Efter uppläsningen köpte jag boken "Bestiarium", Mare signerade den och vi, jag var del av ett vi då, pratade med henne. Hon var glad och trevlig, pratade bl a om sin son, Zeke.

Efter detta försökte jag få tag på boken "Deliria", men den var slut på förlaget, försökte på antikvariat men den enda platsen den fanns på var biblioteket. Lånade och lånade om. Funderade t o m på att inte lämna tillbaka den... Nu ser jag att man äntligen börjat ge ut nyutgåvor av hennes böcker och jag har ikväll beställt mitt eget exemplar av "Deliria". Den är efterlängtad...

Mare Kandre dog på skärtorsdagen 2005, endast 43 år gammal.

.

Vitsippsbacken...

... utanför min altan, idag första maj klockan sju.

I morse...

... och solen har precis tagit sig över horisonten, genom mitt blommande träd och in i rummet till mig.

Dessa underbara mornar. Tysta, ljusa och alldeles nya. Rena.

Ibland är livet vackert.

Dags....

... att damma av de kära gamla sommarsandalerna! Och det är då jag kommer på att det faktiskt är dags att investera i nya. Hålen i gummisulorna gav pysande ljud ifrån sig redan förra säsongen. Nu gäller det att leta efter lämpliga som jag inte får ont i fötterna av... Under tider får jag gå och pysa för nu är det varmt!

Mötet i förrgår gick bra! Nu vet jag att jag kan slappna av ett tag och känna efter innan jag gör nästa arbetsprövning.

Och plötsligt är det sommar...

I morgon...

... är det avstämningsmöte med FK, arbetsgivare och läkare. Igen. Jag har kommit upp i 50% arbete, nu är frågan hur jag ska gå vidare. Jag är så trött på detta planerande och all anspänning inför dessa möten. Känner att jag är beroende av deras välvilja för att klara av ekonomin framöver. Att de tror på mig. Jag avskyr att vara ekonomiskt beroende av andra. Innan jag blev sjuk var det att jag jobbade och kunde försörja mig själv och mina barn min frihet. Mitt mål är att kunna komma upp och arbeta 75% för då kan jag klara mig själv och bo kvar här hemma. Men, det är bara det att jag känner mig så trött att jag är osäker på om jag klarar av det. Åtminstone just nu.

Det är svårt att ta sig samman, spotta i nävarna, ta sig i kragen och öka takten ytterligare när kroppen är dödstrött.

Igår, när jag steg av tåget...

Äntligen...

Påsken

Jag har tillbringat en stillsam påsk, hemma, ute på altanen, i solen, mestadels tillsammans med dessa böcker.

Först läste jag en "påskekrim", Johan Theorins "Nattfåk". Jag hade stora förväntningar efter att ha läst hans första, "Skumtimmen". Och de infriades, kanske... Den var spännande och ganska oförutsebar, men höga förväntningar kan sätta ner upplevelsen vilket de gjorde för mig. Men jag blev nyfiken på Öland, speciellt vintertid, skulle vilja uppleva en vinterfåk och vad den gör med landskapet och människorna.

Sedan en helt annan typ av bok, Isabella Varricchios "Pioner". En ganska kort roman, under 200 sidor, skenbart lättläst, men det krävs eftertanke för att begripa var i handlingen man befinner sig. Den handlar om två väninnor som åker till en grekisk ö för att tillbringa fyra veckor där. Deras samtal om vänskap och kärlek väcker hos mig tankar om hur viktiga vänner är. Och hur det ibland är så lätt att svika om någon av parterna går in i en kärleksrelation. Jag tyckte om den här boken, det är en bok jag kan tänka mig att läsa om. Den innehåller klokheter och vackra formuleringar, sånt som jag strukit under och markerat. Och upplägget, där handlingen stuvas om tidsmässigt, gör boken spännande, jag undrar ända fram till sista sidan, vad hände, hur gick det för de båda kvinnorna? Var går gränsen för vänskapen?

Värt mödan...

Och plötsligt....

... är det april och jag jobbar 50%, med lön!, och våren är här, det bleka ljuset innan växande och blomning kommit igång, det avslöjande ljuset som visar all underlåtenhet, allt skräp, allt som gömdes och glömdes under snö och mörker.

Det blir att vara ute och städa lite, ja, faktiskt ser jag fram emot det. Tar mig själv i kragen gör jag. Verkligen. Kanske...

Borde skriva något här...

Det var väldigt länge sedan jag skrev något här eller, för den delen, svarade på era kommentarer. Förlåt för bristen på svar på era fina kommentarer! Och tack! Jag hoppas att ni finns kvar och läser ändå, bättre tider kommer, både vad gäller inlägg och svarande. Hoppas jag...

Jag mår hyfsat. Efter omständigheterna väl. Vardagen, tillvarons grund, rutinerna, jag håller mig till dem och tar en dag i taget. Då fungerar det. Någorlunda. Inte perfekt, men som det så populärt heter nu för tiden "good enough". Arbetstränar på halvtid, det går bra nu, bättre än jag trodde från början. Men vid varje förändring av arbetets omfattning och förläggning ruckas rutinerna och nya måste byggas. Förändringar som jag i början upplever som stress. Och för mig finns inga grader av stress, det är fullt adrenalinpåslag direkt. Hela kroppen försätts i stridsberedskap. Och det sliter på kroppen. En klok människa på Gunnebo Rehab sa till mig att jag är allergisk mot stress och ska undvika det så mycket som möjligt eftersom reaktionen är just så kraftig på all slags stress. Det är därför det är så svårt för en sån som jag att ta sig tillbaka i arbete, hela rehabiliteringsprocessen går ju ut på förändringar. Var går gränsen för ett sammanbrott? Hur mycket ska jag pressa mig vidare? Det är detta det handlar om.

Jag vill arbeta och försörja mig. Jag vill leva ett så normalt liv som möjligt.

Men jag vill även orka med att umgås med mina vänner, resa bort nån gång osv. Blogga och vara kreativ. Just nu finns inte så mycket kraft för det. Jag hoppas det blir bättre...

Våren!!

Till T

Allt är försent, men det visste vi ju redan innan. Sov gott, nu är du fri, nu har du inte längre ont. Jag glömmer inte, i mina tankar är du lika levande som alltid. Och Peter C sjunger vår sång...

Tack Annela...

... för den fina utmärkelsen! Just nu känner jag mig inte värdig den, med tanke på att aktiviteten här på min blogg varit lika med noll en längre tid. Men, som även Annela skriver, den kom på precis rätt dag...

Idag, lördag, mår jag "så där". Den medicin som jag mått bra av de senaste månaderna har visat sig ha fler biverkningar än viktuppgången. Jag har fått ökad värk i mina leder och nu även, som droppen som kom bägaren att rinna över, gett mig en svampinfektion i munnen som inte alls är kul att ha. Så jag har bestämt mig för att sluta med den. Förhoppningsvis försvinner biverkningarna i och med det.

Jag har börjat min arbetsträning på 50%. Denna vecka har jag arbetat 20 timmar, fyra dagar, med onsdagen ledig. Det har fungerat hyfsat, jag är väldigt trött de dagar jag jobbat. Nästa vecka gör jag ett försök med fem dagar, dvs fyra timmar per dag. Ingen ledig onsdag. Vi får se hur det går.

Ute snöblandat regn och grått. Inne varmt och skönt. Det blir en innelördag för mig med stickning, färgning av kläder och läsande bl a.

Läste ut den igår...

... saknar den redan. Jag har levt med den här boken i nästan ett halvår. Lars Noréns dagbok som sträcker sig över fem år. Det har varit en läsupplevelse utöver det vanliga. Jag har gått bredvid honom i Berlin och Paris, i New York och framför allt i Stockholm. Jag har varit med honom när han grävt i sin trädgård på Gotland liksom jag har varit med när han grävt i sin inre trädgård. Jag har fått följa honom när han skriver sina pjäser, han arbetar alltid med flera på en gång. Han säger att han är som lyckligast när han skriver. Jag har varit med när han regisserar föreställningar och förstått vilket enormt arbete det ligger bakom en teaterföreställning.

Han har gått ur och in i relationer, lovat och brutit löften, varit deprimerad och euforisk. Han har varit småaktig, elak och egocentrisk. Snackat skit om kända och okända. Men... ibland skriver han så vackert så jag måste markera för att kunna gå tillbaka och njuta igen. Hela boken är poetisk.

Jag har jämfört mitt liv med hans, hans tankar med mina. Känner mig "berikad" efter att jag har läst boken. Jag har inte haft tråkigt en sekund...

Utmanad...

... igen. Det är Annela som gör det den här gången.

1. 4 TV program jag brukar se: Babel, Project Runway (hurra, det börjar snart igen!), Efterlyst, Det okända (Hmmm varför skäms jag lite för att skriva det.. :-) )

2. 4 saker jag gjorde igår: Jobbade, handlade nya skor, kollade bokrean på Akademibokhandeln, stickade

3. 4 saker jag längtar till: Börja greja i mina små land, sitta ute i solen, att det onda jag har i foten ska gå över så jag kan gå normalt igen, att allt omkring mig som gäller arbetsprövning, sjukpenning och dylikt ska ordna sig så att jag kan känna lugn och balans i tillvaron.

4. 4 saker som står på min önskelista: Att få råd att ha bil igen, att bo kvar i min bostad, kanske åka på semester nånstans. Och fred på jorden.

5. 4 saker jag tycker om att göra: Sticka, blogga, skriva, rita

6. 4 saker jag avskyr: Reklampauser i TV-program, när pendeltåget inte kommer och det är 10 grader kallt, när äntligen pendeltåget kommer efter det man väntat i en halvtimme (och det är 10 grader kallt) och det är så fullt att man får stå upp hela vägen. Krig.

7. 4 saker jag åt i går: SEMLA!!!!, jättestor, smörgås med ägg och kaviar, yoghurt och müsli, äpple

8. 4 bloggar jag utmanar: Inte 4 utan alla som vill...

Om ni undrar...

... varför jag inte skriver här så ofta så ser ni anledningen här intill. Jag har händerna fullt sysselsatta. Ja, med att sticka den här grå toppen alltså. Tunt, tunt garn, smala stickor. Jätteroligt!

Så jag mår bra och mediterar medan jag stickar om hur snygg jag ska bli i sommar i den här. Och då har jag säkert gått ner en massa kilon eftersom jag inte plockar i mig godis och smörgåsar medan jag ser på TV utan stickar i stället!

Bild från Hanne Falkenberg

Delrapport

Efter att ha kämpat i två veckor med att försöka räkna kalorier och skriva upp allt jag äter och vad är resultatet: Minus 0,3 kilo. Tre hekto. TRE HEKTO! Jag hade hoppats på två kilo. Minst. Inget kul det här...

Jazz och livet

Jag ser ett reportage på TV om en jazzpianist. Han säger, ungefär, "det är så bra med jazz för om jag råkar spela fel gör det inget utan det kan istället ge en ingång till nya improvisationer."

Som i livet alltså...

Kampen för födan...

... börjar tidigt hos vissa katter...

Hur i hela friden...

... gick det här till???

Idag tog jag mod till mig (måttbandet som jag mäter midjemåttet med hade blivit så konstigt "uttänjt" och "sladdrigt" på nåt sätt) och klev upp på vågen.

Nu har jag anmält mig till Aftonbladets viktklubb (mindre förödmjukande än Viktväktarna...). Det blir apelsin i stället för semla till mellanmål i eftermiddag. Promenad i stället för fåtöljsittning hela dagen. Ingen grädde i såsen. Ingen sås alls förresten.

Annela, vet du något fik med smalbakelser, jag tänker på fikat i veckan?

Herregud, hur kunde det gå så långt??? Fast det vet jag ju... egentligen...

Typisk lördag

Sover två timmar längre än övriga vardagar.
Läser tidningen länge.
Larvar omkring i pyjamasen till framemot halv två ungefär.
Tvättar ett par tvättar.
Hänger ett par tvättar.
Läser i någon av alla böcker som finns i läshögen. Länge.
Kollar bloggar. Länge.
Spindelharpan. Länge.
Funderar på att dra igång något av alla utrensningsprojekt jag har, t ex i garderob eller förråd.
Skjuter upp alla projekt till i morgon, söndag, då jag också är ledig och säkert mycket mer sugen på att ta itu med det.
Funderar på om jag ska gå ut.
Skjuter upp alla promenader tills i morgon, söndag, då jag också är ledig och säkert har mycket mera lust för det.
Samlar ihop alla tidningar, kartonger, glas och plastartiktar som ska till återvinningen. Ställer allt i hallen för att bära iväg dem i morgon, söndag, då jag är ledig och ändå ska ut och gå.
Funderar på att städa men ser nu hur mörkret faller och det börjar bli dags för att göra middag, så jag skjuter upp det till en annan ledig dag.
Lagar mat tillsammans med sonen. Köttfärsbiffar och potatis.
Gör om lite i bloggen. Nöjd.
Skriver ett inlägg. Detta.

Så långt min lördag. Jag är rätt nöjd faktiskt. Hur har ni det?

UItmanad!

Av annela: 4:mappen, 4:e kortet, ser ni vem det är (bl a...)? Jo, Mads Mikkelsen, denne vackre man, med sitt personliga utseende. Plötsligt fanns han i min TV, intervjuades av de som sände en vecka dygnet runt från Malmö. Kameran kom fram, detta är resultatet.

Skickar vidare utmaningen till alla som är intresserade!

Fler nyårslöften

Jag har ännu inte bestämt mig vilken plan jag ska följa, A eller B...

Fotot härifrån.

Andningshål

Det är onsdag. Min lediga onsdag. Mitt andningshål mitt i arbetsveckan.

I början av december försökte jag arbeta fem dagar i veckan i stället för fyra. Det blev för mycket, jag blev så trött att depressionen kom tillbaka. Fick avbryta rehabplanen, med allt det medförde. Nya medicinska underlag som styrkte försämringen måste lämnas till FK. Besvikelsen hos alla inblandade.

Jag fick gå tillbaka till 25 % och arbete fyra dagar. Dessutom var jag semesterledig mycket runt jul och nyår, det gjorde mig gott. En ny medicin lades till som hade det goda med sig att jag numera sover väldigt bra och mår bättre. Ser ljusare på tillvaron igen.

Det var meningen att vi skulle ha ett avstämningsmöte med FK och läkaren den 24 februari för att där bestämma hur vi går vidare med arbetsträningen. Nu har det mötet, över mitt huvud, flyttats fram till 5 februari. Varför? När jag frågar dem, FK-handläggaren och läkaren, skyller de på varandra om vem som är orsaken till flyttningen. Och varför framflyttningen gjorts kan de inte heller förklara för mig så jag förstår det. Det känns olustigt. Men jag får ju gå på mötet och se vad som händer. Först ska jag dock, väldigt noga, tänka igenom hur jag själv vill ha det vid en eventuell utökning av arbetsträningstiden upp till 50 %. Andningshål eller inte, det är frågan...

Fler tecken

Kan inte motstå den när den står utanför blomsteraffären. En vit pärlhyacint som doftar fantastiskt! Trots snöslask, hagel och grått väder står den där och lockar mig. Och jag faller...

Nu finns den på mitt bord alldeles bredvid mig. Jag blir glad varje gång jag tittar på den.

Tecken

Plötsligt bara finns de där! Mitt lilla olivträd, som sörjde så att det tappade nästan alla blad när det fick flytta in i höstas, har fått nya skott. Små ljusgröna blad som söker sig mot ljuset.

Än en gång är det i naturen som trösten finns. Det jag lärde mig på Gunnebo om att naturens villkor gäller även oss människor repeteras idag framför mina ögon.

I alla mörka lägen är det detta som gäller. Man ska söka sig mot det ljus som finns. Och att våga växa, trots allt...

Längtar...

...efter att flytta ut. Men idag är det grått och blött i västsverige. Så det dröjer flera månader innan det är dags. I stället kurar jag inne med min kopp te. På nyheterna hör jag om nya varsel från Volvo, i Gaza dödas fortfarande människor, barn!, fler hus och sjukhus har bombats sönder.

Plötsligt känns det som jag sitter i en skör såpbubbla...

Lite nostalgi...

..."soon after christmas", Stina Nordenstam


.

Äntligen...

... en riktig vardag igen! Efter alla dessa helger... Jag kan och vill sätta igång det nya året på allvar och ta tag i den röra som skapats under de tre år jag varit sjukskriven. Det är mycket som samlats i högar och tagit kraft genom att torna upp sig till "jag borde..."

Jag började under senaste helgen att sortera mina papper. Många papper var det... Nu har en hel del av dem har slängts, resten ligger i ordning i olika lådor. Sånt ger en kick!

Idag (min vardag börjar med en ledig onsdag...) ska jag gå vidare med att rensa bland kläderna.

Varifrån kommer då all denna plötsliga energi? Antagligen åtminstone delvis från min nya medicin. Det är som om det svarta moln, som ett tag funnits runt mitt huvud, plötsligt försvunnit. Jag sover mycket bättre och behöver inte ta min vanliga sömnmedicin. Vilken är då haken, för en sån finns ju alltid? Jo, det är det här med maten, jag har en matlust som vida överskrider det behov min kropp har. Trots att jag försökt behärska den har det resulterat i ett okänt antal kilo i viktökning. Kilona är okända eftersom jag gått över till att mäta midjemåttet. Måttbandet känns "snällare" (och är lättare att manipulera...)

Men det viktiga är att jag mår bättre och planerar för en framtid.

Och vilka roliga, kreativa aktiviteter jag planerar återkommer jag till... Det var carulmare som undrade över detta i en kommentar till det här.

Och till mina barn....

... och alla mammor detta som jag hittade hos Annela.

Det ljusnar

Jag har varit med om det förr, nu händer det igen. När jag passerat nyårsaftonen släpper ångesten och helgkoman och jag känner mig befriad. Befriad från det gammalt året, nu ligger ett nyfött perfekt år med millioner möjligheter framför mig.

Och jag börjar planera, fyller i nya almanackor, funderar på hur jag ska bli en bättre människa, nu ska jag äntligen få gjort allt det jag vill och planerar. Det här året ska bli ett bra år!

Bilderna är från mars förra året när jag började min rehabilitering på Gunnebo slott. Det var också ett bra år...

Gott nytt år 2009 önskar qi

Ett år på 40 sekunder...

Rötter

Jag sitter och sappar framför TV:n på eftermiddagen. Hamnar i filmen "Den vita massaien". En vit kvinna från Europa har under en semesterresa i Afrika "drabbats av blixten" och förälskat sig i en mycket vacker man av massaifolket. Trots att hon rest dit i sällskap med en annan man. När de ska resa hem väljer hon att stanna kvar och leta upp den afrikanske mannen. Hon bryter upp ur sitt gamla liv och väljer ett helt annat. Hur det går vet jag inte ännu, är mitt i filmen.

Det att bryta upp, lämna allt och flytta till en ny stad, en ny kultur, en ny man, har jag också gjort. Det gick inte bra. Kostade mycket. Ens rötter skadas av varje uppbrott. Och när man tar sig "hem" igen, dröjer det länge innan man är hemma igen. På riktigt hemma. Det är som om själva rötterna inte vågar tro att de får stanna i den här myllan. Och mår rötterna dåligt mår hela trädet dåligt. Det tar tid innan trädet känner tillit igen.

Detta tänker jag på medan jag ser filmen.

Om du missade Bodil Malmsten...

... när hon läste sin julnovell Vinterbarn i radion igår morse kan du både höra och läsa den här.

Bodil Malmsten är en generös person som delar med sig av sitt skapande. Hennes blogg är enligt min uppfattning något av det bästa i bloggväg som man kan läsa. Eftersom många av oss kommenterade hennes inlägg såg hon sig till slut tvungen att ta bort kommentatorsfunktionen. Klokt. Hon har ju fullt upp att skriva det hon skriver. Både i bokform och i bloggen.

Men jag skulle vilja tacka för att hon är så generös. Och för att vi på hennes blogg får läsa om saker hon funderar över, sånt hon tycker om och sånt hon ogillar. Samt för julklappen "Vinterbarn" där vi får lära känna Paul Anton Rye och hans liv som musiker.

Alltså tack Bodil och God Jul! Även om du aldrig läser detta så känns det bra att skriva så...

Foto Terese Andrén

Hallelujah

Den mest populära "julsången" har jag läst någonstans. Hur som helst, den är vacker. Här i K D Langs version.

God Jul alla!

Blir glad av denna!

OK...

... nu har jag kommit hit. Sitter i fåtöljen, kroppen är som bly. I fredags, sista arbetsdagen i år. Igår, födelsedagskalas för yngste sonen här hemma. Nu kan jag vila året ut. Det behövs.

Julen? Den tar vi lätt på. Barnen och pojkarnas pappa kommer, det blir väl någon sorts julmat, och lite julklappar. Och ett sällskapsspel av något slag. Det ordnar sig...

God Jul om jag inte orkar skriva mer innan dess.

Ella på bilden. Hon kan koppla av hon...

Barnet

En kvinna jag känner drömde så här i natt:

Hon befinner sig på en marknadsplats med många människor hon känner. Både nära och mer ytligt. Hon har nyss fått ett litet barn, en ljuvlig bäbis, som hon stolt bär med sig och vill visa för alla. Men alla är inte intresserade. Rättare sagt, ingen är intresserad. Hon försöker på olika sätt skydda den lilla från deras likgiltighet, men märker att barnet ser mer och mer tilltufsat ut, krymper och blir alltmer livlöst. Kvinnan känner att människorna inte tycker om hennes barn och bestämmer sig för att ta sig hem för att skydda det. Men hon har ingen bil, inga bussar går och alla andra ska stanna kvar på platsen. Hon hittar en rullstol som hon tänker rulla sig själv och barnet hem i . Det finns både trappor och uppförsbackar på vägen, det är tungt och långt. Hon är så ensam. Men det finns inget annat sätt att rädda barnet. Ändå finns det inga garantier att det kommer att överleva…

Jag har gett min tolkning av drömmen till henne men det vore intressant att höra vad ni andra tänker om den.

Konstutställning...

... i Skövdes Rådhus


2008-12-13--2009-02-28


Ulla Holmstrand ställer ut


Missa inte om ni är i trakterna!

Wislawa Szymborskas dikt, igen

Kvinnoporträtt

Hon måste vara en variant.
Ändra sig för att ingenting ska ändras.
Det är lätt, omöjligt, svårt, värt ett försök.
Ögonen är, om så krävs, än blå, än grå,
svarta, glada eller blanka utan anledning.
Hon sover med honom som första bästa, den enda i världen.
Hon föder honom fyra barn, inga barn, ett enda.
Naiv men bäst på att ge råd.
Svag men klarar lyftet.
Hon har inte huvudet på skaft men slår huvudet på spiken.
Hon läser Jaspers och damtidningar.
Hon vet inte vad skruven ska vara till och bygger en bro.
Ung, som vanligt ung, ännu och alltjämt ung.
I handen har hon en sparv med bruten vinge,
egna pengar till en resa långt bort och länge,
en köttyxa, en kompress och ett glas vodka.
Vart springer hon, är hon inte trött?
Inte alls, bara lite, mycket, vad gör det.
Antingen älskar hon honom eller också envisas hon.
För gott, för intet gott och för allt i världen.

25 % arbetstid ...

... för min del:

Det tar en timme från det jag går hemifrån till dess jag går in på jobbet.

Sen jobbar jag i två timmar.

Därefter tar det en timme och en kvart innan jag är hemma igen.

Summa: Två timmars arbete + två och en kvarts timmes restid = fyra och en kvarts timme per dag.

Hmmm.... 25%?

Idag insåg jag...

... att jag måste ge upp försöken att komma upp i 50% arbetstid. Det går inte. Måste stanna på 25%, åtminstone ett tag till.

Det tar ett tag att smälta detta. Och acceptera. Både tröttheten och gråten.

Sen att meddela alla berörda. Chef, läkare och FK. Det känns tungt. Alla som trott att det gått så bra...

Hela dagen på jobbet....

... längtar jag hem.

Så ska det väl inte vara?

Gråten i halsen, ja...

Stolt....

... mottagare av inte bara en utan två utmärkelser!

Det är Annika Bryn och annela som varit så vänliga och gett mig detta! Varmt tack till er båda!!!

Men... till utmärkelsen hörde att jag skulle utse sju andra bloggar som jag ville skicka detta vidare till. Det tänker jag inte göra av den enkla anledningen att det är för svårt att välja ut sju stycken av alla de bloggar jag läser. Så, ni som finns i min länklista här till höger och ni andra som jag brukar kommentera hos:

Ni är fantastiska och berikar mitt liv med era tankar i era bloggar! Tack för att ni finns!

Dags....

... att plocka fram den igen? Jag började min läsning i somras men gav upp efter ett tag. Språket krävde för mycket av mig. Efter en mycket positiv recensionen i dagens GP känner jag dock förnyad lust att ta tag i den. Recensenten, Per Planhammar, har haft boken med sig under fyra månader, läst och läst om innan han kände sig mogen att skriva om den.

Avslutningen av recensionen är: "I en intervju har Hustvedt en gång sagt: "Jag tror inte att konst gör människor bättre". Tvärtom, vill jag påstå, inte bara bättre utan också klokare och lyckligare."

Kanske bra att varva med Norén?

Tur att jag har fått mina nya glasögon...

Första advent...

... och den firas i stillhet i fåtöljen. Tillsammans med herr Lars Norén som jag delat mitt liv med de senaste månaderna. Jag har nu tagit mig genom halva boken och det motsvarar nästan två av de fem år som Norén delar med sig av. Jag tycker mycket om sällskapet. Jag vet inte om jag kommer att komma med en mer utförlig recension när jag läst ut den, men som sagt, jag tycker om den. Hittills i alla fall. Ibland skriver han så vackert att jag nästan gråter. Jag kan förstå att den retat upp många, men han är modig, om man kan säga det om en som sätter alla sina relationer på spel genom att publicera sin sanning.



Hoppas ni får en fin första advent mina vänner.








Obs! Detta är en arrangerad bild, så här prydligt
brukar det inte vara på mitt bord vid fåtöljen.

Ungefär så här...

... känns det just nu. Trött och trist.

Har nu beställt nya glasögon, de gamla har inte hittats trots stora ansträngningar. Hade en försäkring så jag får ett par nya, betalar bara självrisken, 1200.

Var hos tandläkaren. Lika jobbigt och nervöst som att besiktiga bilen. Brukar dock aldrig ha några hål, men... för första gången på många år hade jag två hål. Kostnadsförslag: 2600:-!

Och så detta att gå upp och arbetsträna 50% f o m nästa vecka. Vet inte hur jag ska orka...

Humöret går upp och ner, idag är det nere, i morgon hoppas jag att på en ljusning.

Söndag eftermiddag...

... och jag befinner mig i min fåtölj med datorn i knät. Idag går jag inte ut trots att vädret kanske skulle motivera det. Solsken osv. Det är så skönt att vara hemma och inne ...

Igår var jag på två julmarknader. Först på Gunnebo Slott. Där var det svart av folk och svårt att komma fram. Köpte deras stenugnsbakade bröd och saffransskorpor. Såg ingen jag kände.. Tyvärr hade jag glömt min kamera så jag har inga bilder från evenemanget.

Sedan bar det av till Kvarnbyns julmarknad i Mölndal, där blev det inköp av färska lussekatter, chokladpraliner och korv. Samt detta svarta stenhjärta för 29 kr, snyggt och billigt, tycker jag.

Skriver inte så ofta här märker jag. Och kanske ni. Men det finns inte så mycket energi över nu när jag jobbar. Snart ska jag gå upp i tid och arbeta 50%, det känns som om arbetet kräver så mycket att jag inte orkar annat i särskilt hög grad. Och det är ju inte bra. Jag går omkring med en klump i halsen.

Blogger och hela internet strular just nu. Plus en del i mitt liv. Men det är ju så det är att leva ibland.

Spännande bok!

Den här boken ska jag skaffa! Är den lika bra som recensionen lovar så vore det något som våra politiker borde läsa innan de beslutar om att utbrända ska snabbt rehabiliteras tillbaka i arbete. Jag återkommer med en egen recension när jag läst den.

"Att leva som utbränd" av Mia-Marie Hammarin

Oredan

Mina glasögon har försvunnit! De försvann för snart en vecka sedan och jag saknar dem enormt. De har inte lämnat lägenheten, det vet jag, men jag hittar dem inte! De är lätta och tar inte mycket plats, lite anonyma, men jag älskar dem. Man kan säga att de är mitt viktigaste verktyg här i livet. Specialgjorda för mig och mina behov. Veckan som gått har jag fått använda dess företrädare som i jämförelse med de senaste är tunga och ger mig huvudvärk.

Förutom att glasögonen försvunnit har papperet med pinkoden till min mobiltelefon försvunnit. Så nu kan jag inte ringa på den förrän jag hittar det. Ja, mobilen råkade bli så urladdad att den tillfälligt gav upp andan och släckte ner helt. Och det lär den vara tills jag hittar pinkoden igen.

Det är rörigt hemma som ni förstår. Jag ska ägna helgen till att röja upp här hemma, skapa ordning och reda, slänga allt onödigt osv. Hitta allt jag slarvat bort. Sen ska allt bli bra...

Jag tror ibland att livet ska ordna sig bara jag får mer ordning runt omkring mig här hemma. Men, djupt inne i mig vet jag att det inte är så. Det är ingen ordning på livet helt enkelt! Och kommer aldrig att bli. Åtminstone inte för mig.